Så här i jul- och nyårsfirandet och med några dagars ledighet får man tid att reflektera och fundera lite över saker och ting. Den senaste tiden har jag noterat att kommentarerna på bloggen har ändrat karaktär tämligen drastiskt. Tidigare var det mer av saklig karaktär och med fokus på politiska sakfrågor. Under de senaste månaderna har det blivit personliga angrepp och även angrepp på mina barn och min familj. Det är mycket trist att personer som inte ens vågar uppge sitt namn sänker sig till det. Dessa anonyma kommentatorer använder inte enbart min blogg för att sprida sina elaka kommentarer om mig, utan gör detsamma även på andra bloggar.
Det är mindre än en handfull personer som nu har blivit mer och mer aggressiva i sina kommentarer. Vårt demokratiska system bygger på att de allra flesta förtroendevalda i länet är fritidspolitiker, alltså något som man gör delvis på sin fritid för att man tycker att det är viktigt att kunna vara med och påverka vårt samhälle. I Norrbotten är det 96 procent som är fritidspolitiker. Under hösten har jag fått frågan om jag verkligen tycker att det är värt att fortsätta när jag får såna personliga påhopp när jag bloggar eller på annat sätt syns i media.
Givetvis är det något som jag funderar över, liksom många av mina politiska vänner från alla läger. Vi diskuterar detta över partigränserna och konstaterar att det inte är många som ägnar sin tid åt att kommentera på ett elakt sätt, men att de anonyma personer som gör detta förstör för många andra som kanske skulle vilja engagera sig politiskt, men inte vill utsätta sig för sådant. Fullt förståeligt, men oerhört tragiskt för samhället och vår gemensamma utveckling. Att få fler personer att engagera sig politiskt blir förstås svårare och svårare, i synnerhet för yngre människor som så desperat behövs inom politiken för att vitalisera vår samhällsdebatt.
Respekten för att vi har olika åsikter och att vi kan diskutera och debattera detta i olika forum saknas tydligen hos de anonyma skribenter som inte ens törs stå för sina egna åsikter under eget namn. Tragiskt nog verkar det som att valrörelsen har dragit igång. På ett oerhört tråkigt sätt.
Hej Åsa!
SvaraRaderaJag håller verkligen med dig. Det här med personangrepp är riktiga "lågvattenmärken". Går man till forskningen och försöker hitta förklaringar så hamnar man i något som benämns "negative campaigning". I folkmun kallat "going dirty".
Analyserar man den politiska retoriken så hittar man en tydlig och allt råare retorik.
Hur man skall komma till rätta med det här är en fråga som vi alla borde engagera oss i.
Jag tittade nyfiket på hur det ser ut i den politiska retoriken i Sverige och tyvärr hittar jag väldigt många osmakliga exempel på "värdeladdade kraftord" som inte borde användas. Tex inom arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringsfrågan så hittar vi ord som "stupstock" som återupprepas flera gånger. Andra ord som använts är "kreaturmarknad".
Andra extrema ord som tyvärr använts i samband med förändringarna in sjukförsäkringssystemet var "utförsäkring" respektive "omförsäkring".
Sedan handlar det mycket om hur man behandlar varandra. Många upplever sig misstänkliggjorda och kränkta av ett fåtal Moderata ledamöter i Sveriges Riksdag. Ett exempel var när en grupp utnyttjade sina demokratiska rättigheter att demonstrera och på ett lugnt sätt förklara sin situation och hur de drabbats mycket hårt av förändrade sjukförsäkringsregler och då fick kastat i ansiktet att "Ni är alla lögnare" från Socialförsäkringsutskottets ordförande.
Många upplever sig dessutom väldigt illa behandlade av svenska myndigheterna på grund av förändringar som genomförts av Alliansen.
Problemet är att de råkat ut för handläggare som väljer att fundamentalistiskt tillämpa lagar och regler utan att ta någon som helst mänsklig hänsyn, dvs de har lagt empatin helt åt sidan.
Sedan är det många som upplever att Arbetsförmedlingens behandling av människor är förnedrande. Det är inte längre tal om förmedling av arbete så som det är tänkt, utan det har blivit till en kontrollinstans där man helt struntar i människovärdet utan trampar på människor utan att ta hänsyn till hur sårade människor blir.
Sedan tror jag hela det här med den hårda retorik som var vid senaste valrörelsen där arbetslösa och sjuka betecknades av vissa inom Moderaterna som "PARASITER som parasiterar på systemet" skapade en väldig ilska hos människor som kände sig djupt kränkta.
Så att en råare politisk retorik tillsammans med att många människor upplever att de bemöts på ett kränkande sätt ute på våra myndigheter tror jag är en viktig förklaring.
Men, givetvis skall man avhålla sig från personangrepp och smutskastning.
Därför tror jag att svensk politik skulle vinna mycket på att lägga prestigen och ideologin åt sidan och se människan och
hur människan drabbas av olika förändringar av lagar och regler. Dvs, att politiker på båda sidor visar mer empati och medmänsklighet.
Mvh
Mikael